Idag har det gått 6 år och fyra månader sedan Jag blev Hermans flickvän, tänk det.
Det är en ganska lång tid om man tänker efter.
Det är också gått 7 månader sedan jag fick svara JA då han steg ned på knä.
Det häftigaste av allt det häftiga är att han blir min äkta man om 110 dagar.
Herman är en sådan som är lätt att tycka om, han är snäll åt alla och han vill alla väl.
Han står med båda fötterna på jorden och är väldigt trygg i sig själv.
Sin tro värderar han högt och det är viktigt för oss båda.
Herman påminner väldigt mycket om min egen Pappa och det känns bra.
Herman visar verkligen att han tycker om mig, att jag är viktig för honom.
Han ser mig, precis såsom jag är.
Han känner mig lite bättre än vad jag känner mig själv, känns det som ibland.
Att Herman blev min är jag ständigt och oändligt tacksam över.
Han kom att bli min bästa vän, som jag delar allt med!
Någon längre roman skall jag inte skriva om min bästa vän. Men han e allt bra!
Detta inlägg skrev jag åt Herman, lite som ett tack för att han e min.
För att han tagit beslutet att stanna vid min sida!
Jag kommer inte att skriva att det går i vågor, om ups &downs, besvikelser och delade åsikter, det är lixom en självklarhet.
Jag ville skriva några rader till honom för att jag verkligen känner såhär för denna man.
När jag började skriva märkte jag att det är vår månadsdag så det passade ju bra med lite loove åt honom då!
Herman, JAG ÄLSKAR DIG!
